Reflektion kring assignment

Den här veckan fick vi själva, i grupper, skapa assignment till varandra. Det var kul.

Så här beskrev Camilla ett assignment för oss:

Ett assignment är ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut.

Jag tycker vår grupp lyckades bra med att formulera assignment och även de andra grupperna.
När jag ser de färdiga resultaten verkar det som om några av oss hade svårt att komma igång i tisdags. Själv hade jag svårt att komma igång första dagen men det blev lättare dag för dag. Vi har inte gjort assignment sedan i våras, det spelade nog in för onsdag och torsdag var alla otroligt kreativa. Alla assignmenten har utrymme för olika tolkningar vilket syns i resultaten. Det finns inte två lika. Nu var vi inte tillsammans när vi tolkade dem, undrar om det skulle påverkat. Jag tänker om jag använder assignment på en bildlektion i skolan, blir det fler liknande resultat då? Ett problem om jag ska ha detta i min undervisning är att eleverna kommer att ha kort tid på sig eller behöva arbeta flera lektioner med samma assignment. Svårare, för när jag just kommit på vad jag vill göra vill jag ju fortsätta direkt, nästa vecka kan jag ha "tappat tråden".

Våra assignment ska bedömas utifrån Process: öppenhet, drivkraft och referenser och förebilder, Presentation: risktagande, formell kvalitet och kommunikation samt Reflektion: kontext, lärande och kommunikation. Med de givna assignmenten finns det bra förutsättningar för att bedöma detta.

Det verkar som att det viktigaste är att göra assignment som är öppna och inte styr in eleverna i tankar om hur det förväntas utföras. Vi har tränat ett tag nu och är nog ganska lätta att skapa assignment till, i en grundskoleklass tror jag är svårare. Det är lätt att elever letar efter vad läraren vill ha istället för att skapa utifrån sig själv.

När det gäller min egen prestation den här veckan är jag ganska nöjd. Det var som sagt lite svårt att komma igång men sedan släppte det. Ju mer vi gör detta desto roligare är det! Jag behöver träna mer på många olika tekniker och detta är ett mycket motiverande sätt att göra det.

Assignment 3

Dagens assignment

En gren, en förgrening, ett grenverk.

Klättra!

Tänkte först på att göra karriär, komma till toppen. Tog en promenad och fotograferade träd, några i vackra höstfärger, några utan löv med röda äpplen kvar i kronan. Funderade på vad det är att göra karriär, om det är att vara högst upp kronan. När löven faller, är en ensam kvar då? Ligger alla de andra löven på marken är det kanske inte så kul att vara kvar uppe i blåsten. Eller faller alla? Även den som gjort karriär? 

Gick hem igen och läste assignmentet en gång till. Förgrening, elkablar, hm. Kanske en miniatyrvärld. Byggde av förlängningssladdar och förgreningar och elkablar i olika färger. En del figurer behövde lite tejp för att hålla sig kvar. Skolelever på väg mot ny kunskap?

Assignment 2

Dagens assignment:

Klipp och klistra. Fuska!

Dagens assignment blev en appropriering på omslaget till tidningen Vårt nya kök. Jag lade in en bild av mig själv istället för Börje Salming och mitt namn i stället för hans. Texten syns lite dåligt i bilden men det står snabba puckar i köket. 

Har funderat hela dagen på i vilket område jag skulle fuska. Bästa betyget och färdig med hela bildlärarutbildningen? Lärarlegitimationen i bild redan fixad? Att jag är professor? 

Vid lunch kom jag på ett område jag vare sig är så bra på eller särskilt intresserad av: matlagning. Att hamna på omslaget till en mattidning för min goda mat vore väldigt osannolikt. Bra område att fuska i alltså. Sen har jag klippt och klistrat. 

Assignment 1

Idag har vi gett assignment till varandra i grupper. Vår grupp fick detta:

Hur långt vill du gå?

Hur långt kan du gå?

Hur långt vågar du gå?

Jag längtade ut idag och tänkte att detta kan jag göra utomhus. Första tanken var att åka till Halleberg, vandra till stupen ut mot Vänern och ta bilder av mina fötter på väg mot tomma intet. Insåg sen att det är älgjakt och ganska dumdristigt att gå där då. 

Tänkte sedan på stegar upp mot himlen men kom inte på någon bra lösning hur det skulle gestaltas. Kanske en spång i tomma luften? Eller en spång in i en dimmig/disig skog. Sökte lite på internet, ficklampssken: vad lyses upp? Såg en siluett av en varg i röda färger. Kanske omringad, av vadå? Finns det utvägar? Bestämde mig för att göra en väg kantad av siluetter från ofarliga till farligare. Provade på ett papper men upptäckte att det blir väldigt smått om jag vill ha plats med många figurer och bestämde mig därför för att göra färre och hoppa över de ofarliga i början av vägen. 

Läste på om perspektiv, överskärning, storleksperspektiv, färgperspektiv, luftperspektiv och centralperspektiv. Som vanligt när jag ser resultatet inser jag att jag behöver öva mycket mer. 

Målade en mörk bakgrund med akrylfärger med en väg i ljusare färg. Ritade och klippte ut siluetter som jag målade i olika grå toner. Det blev som något från en mardröm, vågar jag gå? 

Nu hänger skulpturen på LGBD20s utställning om makt på HDK!

Idag har vi hängt våra gestaltningar och imorgon börjar presentationerna. Så spännande att se alla fantastiska verk!

Sista inlägget innan presentation

Efter handledning med Katti ändrades en del igen. Skulpturen ska hänga. Gällde alltså att komma på något sätt att avsluta den nedtill. Fick tips om att leka med andra material, prova med strumpbyxor t.ex. Letade igenom Nordstan efter vita stickade strumpor men se de är ju nedpackade i lådor nu, fanns inte ens kvar i några fyndlådor. Funderade på att hänga vitt tyg som jag klippt sönder och fransat med lite stickat garn eller papperssnöre under och tunna strumpbyxor under det. Tyget ville bara korva sig i mitten av benet, var svårt att få följsamt längs benens ytterkant trots att jag hade kycklingnätet att fästa det i. Strumpbyxorna däremot fastnade mer än gärna i kycklingnätet och gick sönder. Det blev ett väl feminint uttryck, gick till second hand och letade kostymbyxor istället för att få ett mer maskulint eller i alla fall könsneutralt uttryck. Kvinnligt och oskyldigt kan vara bra men ville hellre ha med alla kön eftersom det faktiskt är en angelägenhet för alla. Visade sig att svarta kostymbyxor bara gav upplevelsen av att det var en karriärkvinna som föreställdes. Provade att sticka tunt garn på tjocka stickor och blanda med papperssnöre för att det skulle se trasigt ut. Inte rätt effekt nu heller. Stickade vidare några bitar med mattvarp på de tjocka stickorna. Började bli nöjd men färgen störde, förde bort blicken från det väsentliga. Kom att tänka på Yvonne T. Larssons skulpturer där hon målat på kläder. Har velat testa det så nu fick det ske. Ja, inte alls dumt. Good enough.

I övrigt har skulpturen fått ännu ett lager av papperslera, ett lager gesso över det och två lager akrylfärg. Kniven har monterats med hjälp av lim och papperslera. Barnhuvudet av super sculpey var inte så tåligt, det sprack efter att jag monterat det, från axeln och inåt. Sprickan spred sig så den blev synlig. Lyckades inte få loss huvudet igen för att laga det och baka om det i ugnen. Sculpeyn måste härdas i minst 80 grader i 20 minuter. Räddningen blev kokande vatten i tredubbla plastpåsar som jag lade över lagningen och  fyllde på med mer varmvatten efter 10 minuter. Skönt, hade blivit mycket extraarbete annars.

Jag är lite missnöjd med att ytan inte blev så slät som jag ville ha den. När jag tittar på Yvonne T. Larssons skulpturer ser jag att de också är ojämna, något jag inte alls observerat innan. Förmodligen något jag får acceptera i detta material.

http://bilderblogg.se/dagens-bild/liljevalchs-varsalong-2015-betyg-fem.htm

Min gestaltning heter Diagnostik. 

Inför handledning 7 maj

Vid förra handledningstillfället hade jag börjat måla barnhuvudet vitt men ett förslag var att jag skulle behålla den färg som var. Nappade på det och Internets enda referens för att ta bort akrylfärg från super sculpey var att använda nagelborttagningsmedel. Det fungerade ganska bra men var pilligt vid näsan, inne i munnen och runt ögonen, fick använda tandpetare för att komma åt. Super sculpeyn löstes delvis upp om nagelborttagningsmedlet låg för länge när jag använde verktyg för att skrapa. Figuren är därför inte riktigt lika fin som innan. Öronen lossnade dessutom men dem var jag inte nöjd med så nu har jag gjort nya. 

Har börjat lägga massa på kroppen. För att undvika att kycklingnätet syns använde jag här papperslera efter Jonni Goods recept (ultimatepapermache.com). Eftersom denna lera är svår att slipa provade jag att  lägga gesso utanpå också efter Jonni Goods recept. Efter en slipning blev det en mjuk och jämn yta. Med några lager och slipning emellan kan det nog bli en riktigt fin yta. Gesson blandas av spackel och PVA-lim, det tråkiga med det är att spackel alltid är grått, visserligen ljust grått men vitt hade varit snyggare och kanske inte ens behövt någon målning efter. Provade därför ett annat spackel av lättviktiga polymerbubblor men det fäste inte på pappersleran. 

Har monterat ihop barnhuvudet och kroppen och upptäckte att kniven inte passar alls i den formen. Dessutom hade kniven i super sculpey gått av. Gjorde därför en ny av dubbla pappskivor med en metalltråd som förstärkning emellan. 

Har gått ifrån idén om att hänga skulpturen på väggen. Lyckas inte få något snyggt avslut upp och ner. Om den är trasig nedtill borde den vara hel upptill och det blir ett tvärt avslut. Tänker nu istället att den ska stå och att jag ska göra benen något högre. Upptill ska den som jag tänker nu vara lite trasig istället. 

Funderar fortfarande över färgerna. Ska kroppen vara vit och huvudet beige? Vilken färg ska det då vara på kniven? Kanske blankt blad? Skulle kunna måla huvudet blått som att barnet fått syrebrist och kniven röd som blod men det blir lite för animerat. 

Trots att jag använde papperslera för att få ett jämnt resultat syns kycklingnätet. Får bli ett lager massa till innan gesson. 

Inför handledning 30 april

Frågade i färgaffären vad vit emulsion är, som Peter Rush rekommenderar i sin bok, men det kunde de inte förklara, möjligen att man blandar akrylat och alkydfärg. Ville då ha en färg som kunde vara lämplig att måla på papier maché, en tjock färg som fyller ut ojämnheter och tål slipning, blev rekommenderad Servalac täckfärg. Barnhuvudet har därför målats med denna färg i flera lager med slipning emellan men blev inte speciellt mycket slätare. Var i en annan affär och blev rekommenderad snickerislip, en grundfärg. Målade några lager med den men med ungefär samma resultat.

Frågade kyrkomålaren Stig Enström vad vit emulsion är. Stig förklarade att vit emulsion är egentligen bara lim, krita och vatten. Han tyckte jag skulle använda gips och vatten istället. 

Borde alltså varit noggrannare när jag gjorde huvudet och kanske lagt på någon annan massa innan jag målade. Provade istället att göra ett huvud av super sculpey som  Sandra pratat om i skolan. Upptäckte att jag inte hade så mycket folie hemma så jag gjorde en stomme av kycklingnät med folie utanför. Det var lite för mycket spänst i den stommen så jag gjorde ett lager sculpey först, bakade i ugnen och fortsatte sedan med ytterligare lager. Bakade igen när själva huvudet var färdigt innan jag började med ansiktet för att inte riskera att förstöra något jag var nöjd med under tiden jag fortsatte med andra delar. Har tänkt fortsätta med att måla huvudet med vit akrylfärg. 

Kniven jag började med förra veckan vred sig när den torkade, behöver ett bättre material som stomme så jag bakade en kniv i super sculpey också. 

Stina påpekade mycket klokt på förra handledningstillfället att jag måste problematisera makt mera, vad det är jag vill uttrycka. 

Jag tänker på alla människors lika värde och livets okränkbarhet. Enligt den humanistiska människosynen är människovärdet alltid knutet till människans existens och inte till det hon har och gör. När vi sorterar bort vissa ofödda barn som oönskade p.g.a. sjukdomar och handikapp händer något med oss. Vi hamnar i det sluttande planet. Det börjar med att vi accepterar en sak, sedan nästa o.s.v. 

När filosofen Immanuel Kant argumenterade mot djurplågeri var det inte av hänsyn till djuren. Hans motiv var att om man inte ingrep när man såg en man misshandla sina djur så kunde detta leda till förråelse. Djurplågarens nästa offer skulle kunna vara hans barn eller hans hustru. På liknande sätt kan vi minnas hur utrensningarna började i Tyskland. Alla handikappade barn sorterades, vissa fick återvända till sina föräldrar medan andra skickades till barnhem där de fick svälta ihjäl. Förintelsen hade börjat och utökades sedan under krigsåren. 

En nutida filosof, Peter Singer, argumenterar för att när det föds ett barn med sjukdom ska föräldrarna ha några månader på sig för att bestämma om barnet ska få leva eller tas bort. Singer är praktisk etiker och var länge förbjuden att komma till Sverige och tala men det har ändrats och han har varit här och föreläst. 

• Referenser
• FUB, (2015, mars). Förintelsen började med de funktionshindrade barnen. Unik, mars,5. 
• Singer, P., filosof, & Josefsson, J. (2002). Praktisk etik. Stockholm: Thales.
• Statens medicinsk-etiska råd. (2008). Etik: En introduktion. Stockholm: Statens medicinsk-etiska råd.

Inför handledning 23 april

Äntligen frisk igen!

Har gjort en enkel skiss över min gestaltning som jag tänker mig den just nu.

Jag utgår från den makt över liv som utövas när vi diagnosticerar och aborterar alltfler barn i Sverige. (Mellan 35 000 och 38 000 aborter görs varje år, inget annat land i Europa genomför så många aborter räknat per kvinna (Socialstyrelsen, 2015)). En del av dessa aborter utförs efter att skada eller avvikelse upptäckts, t.ex hjärtfel eller ryggmärgsbråck. Flest aborter efter fosterdiagnostik genomförs i Stockholm följt av Göteborg, en förklaring kan vara olika inställning till handikapp i olika delar av landet skriver Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen. (2015). Aborter vid fosterskador skiljer regionalt. Hämtad 2015-04-21 från http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2015mars/abortervidfosterskadorskiljerregionalt

På konstbiblioteket har jag lånat en bok om papier maché. 

• Rush, P. (1980). Papier mâché. Edinburgh; London: Pan Books.
• 
  
• Peter Rush använder olika sorters papper för att få fram olika strukturer. Till hud använder han t.ex. hushålls- eller toalettpapper. På det sättet har jag byggt upp barnansiktet. Det var lätt i nacken där huden är slät men svårt att forma näsa, mun  och ögon. 

Efter detta fick figuren stå ute i solen för att torka för att försöka korta torktiden något. 

Under förra handledningen visade Katti bilder på Kiki Smiths skulpturer. Jag blev inspirerad av en skulptur hängande på väggen som är "trasig" nedtill. Provade att hänga min skulptur på väggen. Funderar på att göra den ojämn nedtill, lite trasig, som en förälder kan bli som tagit bort ett efterlängtat barn. 

Har också påbörjat kniven. 

Peter Rush målar/fyller ut ojämnheter med "white emulsion". Antar att detta är vit emulsionsfärg på svenska men är osäker på vilken typ. Nästa steg är att göra färdigt barnhuvudet helt innan jag monterar ihop det med den större kroppen. 

Inför handledning 16 april

Har inte tillfrisknat helt än och arbetet går sakta.

Just nu är mina funderingar hur jag ska skapa stadga så figuren inte välter och hur jag ska få ett fint ytskikt. Vill lösa de bitarna innan jag går vidare. Ska den stå på ett bord eller kanske hängas upp på väggen? 

Inför handledning 9 april

Sjukdomen har fortfarande makten över mitt liv och därför har jag tyvärr inget nytt att visa denna vecka.

Inför handledning 2 april

Temat för vår gestaltning i denna kurs är makt. Jag tänker prova att göra en skulptur som beskriver makt över liv.

Skulpturen kommer att bestå av olika delar som sammanfogas, en större kropp och ett litet barnhuvud. Eftersom jag inte skulpterat tidigare utgår jag från en docka när jag gör barnhuvudet. Provade först att göra en papperslera efter recept jag hittat på internet (www.ultimatepapermache.com). Kavlade ut leran tunt och gjorde en mask i två delar men blev inte alls nöjd med resultatet då leran krympte för mycket.

Lånade några böcker från konstbiblioteket och läste på om skulptur. 

Andrews, O. (1988). Living Materials. A Sculptor's Handbook. Berkeley and Los Angeles, California: University of California Press. 

Brusewitz-Hansson, A. & Wrenby, B. (1980). Skulptur för nybörjare. Wahlström & Widstrand. 

Wiberg, S. (1978). Skulptur, material och teknik. Västerås: ICA bokförlag. 

Anna föreslog att jag skulle använda papier-maché. Alltså har jag gjort en stomme av kycklingnät att täcka med remsor av tidningspapper. Glömde först att köpa tapetklister för att foga med men läste på internet igen, samma adress, och testade en massa av mjöl och vatten. Detta blev starkt och hängde samman bra men jag tyckte det var lite svårt att jobba med. Var dessutom inte helt nöjd med formen på barnhuvudet.

Klippte bort massan när den torkat och gjorde om med tapetklister istället, mycket lättare att jobba med. 

Gjorde också den stora kroppen i kycklingnät. 

7 nyanser av makt

Veckoreflektion 9

Denna vecka har vi arbetat med den gestaltande slutreflektionen. "Knutit ihop säcken" med vad vi har lärt oss i den här kursen. 

Veckoreflektion 8

Veckan startade med olika sätt att analysera bilder. Semiotik som är ett samlingsnamn för teorier om och studiet av tecken. Bildanalys är en del av semiotiken. Det finns olika synsätt om hur en bild ska analyseras t.ex. enligt Nordström, Panofsky, Sonesson/Marner, Ekfrasen och livsvärldsperspektiv. Vi gick ut på stan i grupper och letade upp bilder att analysera. Intressanta diskussioner i redovisningen. 

På fredagen hann vi titta på alla närvarandes assignments, kul! Jag och Milan höll i de sokratiska samtalen. Vi samtalade om censur utifrån bilder från Tintins resa till Kongo. Att det ska vara så svårt att vara ledare och bara sitta tyst när samtalet är igång, bra träning. 

Assignment #6

Med makt

ringa in makt

Veckans assignment var lurig! Jag har utgått från ordets makt. I min bild har makten i positiv kommunikation fått ringa in makten i negativ kommunikation. 

Bilden har jag färgsatt med akvarellfärger, först försökte jag skriva texten med pensel också men det blev så klumpigt att jag gjorde om och använde tuschpenna istället. 

Veckoreflektion 7

Veckan började med konstteori som är en övergripande och teoretisk vetenskap om konst av filosofisk karaktär. Den behandlar frågor som vad är konst och varför finns konst? Olle visade intressanta konstverk som vi reflekterade kring.

På tisdagen hade vi seminarium om barns bildskapande. Vi grupparbetade kring vilka bilder som barn och ungdomar möter och hur det påverkar dem samt vilka uttryck det tar i deras egna bilder.

Torsdagen ägnades åt bildämnets historik. Vi hade en föreläsning med professor Gert Z Nordström som berättade om teckningsämnet som sedan blev bildämnet. Han pratade om tre traditioner inom bildämnet, först den tekniska som varade från 1879 till 1968. Den framväxande industrialismen behövde människor som kunde rita, ingenjörer, arkitekter, konstruktörer m.m. Därför startades bildlärarutbildningen vid Konstfack 1879. Skolundervisningen var likriktad och mycket handlade om linjalritning och att rita av.  

Den andra traditionen var den konstpsykologiska som startade runt 1900 och håller på fortfarande. Konstnärerna vid slutet av 1800-talet ville inte längre måla historiska händelser som varit vanligt, de ville ut och möta ljuset och friheten. Psykologin var på frammarsch och 1900 kom viktiga böcker som Sigmund Freuds bok om drömtydning och Ellen Keys Barnets århundrade. Impressionism, modernism, socialism och realism växer fram. Ett starkt namn i konstpsykologin var Herbert Read, en engelsk konstkritiker som hyllade natur, konstens sanna kriterium och motsatsen till avbildning samt mångfald, befrielse från gängse normer, att få välja, vara unik och följa sin läggning. 

Den tredje traditionen är den bildspråkliga som kom 1968. Den konservativa utbildningen hade förlorat industrins stöd och samhällets. I den tekniska traditionen togs ingen hänsyn till nya medier och tankegångar, foto, film, TV, psykologi, modernism. Studenterna på bildlärarutbildningen gjorde revolt 1967 som också spred sig ute i landet. De ville ha upplysning och medvetenhet. Gert Z Nyström blev nu ny rektor på Konstfack och nya kursplaner skapades av studenter och lärare gemensamt. Nu började man arbeta med tema och projekt, grupparbeten, kritiskt undersökande, analys och samhällsinriktning. 

Den bildspråkliga traditionen handlar bl.a. om att tolka tecken. "Allt är tecken". Tecken kan vara verbalspråk eller bildspråk men ett tecken har alltid två sidor, en uttryckssida och en innehållssida vilka båda behövs. Detta är grunden för all undervisning.

På fredagen hade vi som vanligt presentation av våra assignment, för ovanlighetens skull var vi ganska lika i våra tolkningar av uppdraget. Alltid lika kul att se de andras arbeten och att höra dem berätta men svårare nu när det blivit mer tyngd på hur vi kommenterar varandras. Veckan avslutades med ännu en givande övning i det sokratiska samtalet. 

Assignment #5

Linjen använd linjen

Vart tar den dig

Starta på en punkt

Följ den.

Jag inspirerades av världens längsta järnvägslinje mellan Kina och Spanien. 

Jag tänkte på hur det ser ut längs vägen och olika blommor som finns mellan Yiwu i östra Kina till Madrid i Spanien. De blommor jag inspirerades av var Tigerlilja som kommer från Kina, Tulpan som kommer från Kazakstan, Iris som är vanlig i Ryssland, Lin i Vitryssland, Azalea i Polen, Tysklands nationalblomma Blåklint, blommande Lavendelfält i Frankrike och hela bergsluttningar gula av Ginst i Spanien. 

Först tecknade jag av blommor som jag sedan målade med akvarellfärger. Några färger blev inte som jag ville, då använde jag akrylfärger istället.  Glömde byta papper efter att jag börjat skissa och har målat allt på vanligt kopieringspapper.