Första föreläsningen om att gynna elevernas kreativitet och att ta tillvara på intresset när det uppstår, sen kan det vara försent. Lars Lindströms fyrfältare, att lära om, med, i eller genom konst o design. Att det är skillnad på det ämnesspecifika och det ämnesneutrala och även om det finns färdiga svar eller om eleven får undersöka själv. Som lärare kan vi sätta upp ramar men vi ska inte låsa in eleverna. Det är eleverna som ska uttrycka sig inte uttrycka våra tankar och idéer! Svårt men viktigt.
Sen workshop! Liten färglära, oj vad det var länge sedan jag gjorde det här, behövdes verkligen. Magenta, cyan och yellow. Sorterade medhavda saker och pratade om.
Fick en uppgift på temat något jag hatar.Det jag hatar är när människor inte lyssnar. Ofta tror folk att de vet utan att ha frågat den det handlar om. Det är speciellt olyckligt när lärare inte lyssnar på sina elever. Jag har avbildat ett öra fullt av ludd. Egentligen ville jag haft en hand också som sträcker sig för att ta bort luddet för det är ju det jag vill göra, ta bort luddet så att människor hör vad andra säger. Tiden räckte dock inte till detta men adjunkt Camilla Wu sa på föreläsningen 2015-01-22 att det är viktigast att påbörja ett arbete och att ha en idé. Jag lärde mig ändå mycket på vägen.
Frågade några i gruppen var man kan köpa material, fick namn och vägbeskrivningar (detta är nog den dolda läroplanen, det man lär sig "på köpet"). Jag gick till Inex för att jag aldrig varit där förut och för att få lite inspiration. Där hittade jag cernitlera som jag tänkte kunde passa för att göra ett öra. Jag köpte också en svart passepartout att placera det i och en röd bakgrund. Dessa färger valde jag för att det skulle vara dramatiskt, lite argt, irriterande. På vägen hem på tåget spanade jag in folks öron, det verkade inte så svårt att forma ett. Väl hemma tittade jag på bilder av öron på nätet. Men cernitleran! Den var stenhård och svår att jobba med. Jag läste på nätet och där stod att den blir mjuk av kroppsvärmen när man formar den i händerna. Not! Jag måste vara en ovanligt kall människa för inte blev den lätt att forma. Till sist gav jag upp och skar istället ut ett öra ur en klump av cernitlera. Det blev hyfsat. Sen bakade jag den i ugnen. När jag sökte på nätet hade jag också sett att andra gjorde saker av trolldeg. Jag blev sugen på att testa om det kunde bli bättre och de ingredienserna fanns hemma. Det var betydligt lättare att forma men nu gjorde jag ett mycket större öra. Jag tänkte att det kunde bli maffigare i passepartouten fast sedan visade det sig att det inte alls fick plats. När jag letade efter något att ha som ludd i örat hittade jag en annan passepartout som var större och sedan lite presentpapper som var rött men mönstrat med röda rosor. Till ludd tog jag ett grått ullgarn. Jag klistrade fast örat av cernitlera på den röda bakgrunden med svart passepartout. Under tiden bakade jag örat av trolldeg i ugnen. Örat var ganska tjockt så det fick stå och torka över natten. Luddet av grått ullgarn blev alldeles för intetsägande så jag bytte till mörkgrått på gränsen till svart.
Jag gillar att det blev rosor i bakgrunden för ofta när människor inte lyssnar lindar de liksom in det i rosenrött och låtsas som att de bryr sig om. När allt var färdigt vet jag inte riktigt vilket arbete som blev bäst. Det första blev bättre i färgerna och trolldegsörat blev mer intetsägande i sin vita passepartout.
Föreläsning om bloggande, mer lära-känna-övningar, bra. Fick gå till konsthallen och se på kortfilmer i Göteborgs Film Festival. Jag såg några, bl.a. Giant av Salla Tykkä. Det är en film om gymnastik i Rumänien från 70-talet till nu. Gymnastikhallarna är vackra men utomhus-vyerna visar grå öststatshus. Gymnasterna är duktiga, slanka och starka men så hårt disciplinerade, utvalda från 4 års ålder. Deras livsvärld är gymnastiken. Filmen väckte känslor av utsatthet och avtrubbning.
Tack HDK för en kul första vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar